Begravning
Idag har jag förberett allt inför imorgon (begravningen). Shirin kom hit igår kväll så hon var med under hela dagen och hjälpte till. Hon hade ett heltidsjobb (som hon själv kallade det), att ta hand om Sibelle. Det var till väldigt stor hjälp faktiskt. Jag hade ansvar för smörgåstårtan till minnes stunden och den blev riktigt fin och fräsch. Tog kort på den så kanske slänger upp ett kort i övermorgon, antar att det inte blir så mycket bloggande från mig imorgon. Möjligtvis senare på kvällen...
Jag är rejält lättad iaf, provade nyss ut vad jag ska ha på mig. Det blir ett par tajta/slimmade "kostym byxor", ett svart linne och en jättesöt svart kavaj-aktig sak. Mycket stiligt och sött. Sen kommer jag naturligtvis bära smycken som jag har från min älskade Emilie...
Den ska jag ha! Hur fin som helst på och allra finast med uppvikta ärmar!
(Bilden ger inte riktig rättvisa, den påminner mer om en kavaj i verkligheten på bilden ser den ju mer ut som en tant-blus... haha)
Sibelle kommer att vara hemma hos sin farmor under begravningen och minnes stunden. Debbie kommer att vara hemma hos mormor, så allt är ordnat! Hur skönt som helst. Nu kan man tagga ner lite inför morgondagen, jag har ingen aning om hur vi alla kommer att reagera. Alla var ju, som jag skrev tidigare, förberedda. Nu har det även gått två månader så det har ju sjunkit in också. Men antingen blir det en begravning där alla håller sig lugna och tar sitt sista farväl samt pratar härliga minnen osv (antagligen så Emilie velat haft det) eller så blir det en begravning där vi alla inser allt Emilie inte får vara med och uppleva tillsammans med oss och där vi känner hur tomt det är utan henne. En riktigt tårfylld och smärtsam med andra ord... Jag är nervös för hur jag kommer att vara, men antar att det beror väldigt mycket på hur alla andra reagerar. Återstår att se! usch. Pirr i magen!
Begravningsbyrån
Imorgonbitti följer jag med farmor och hennes bror, Jan, till begravningsbyrån.
Vila i frid
Det känns så hemskt att hon blev så himla mycket sämre så snabbt. Vi fick reda på det ganska sent på kvällen i måndags, att hon inte var kontaktbar, utan bara låg och andades. Så jag ringde upp pappa och mina syskon på en gång! Vi bestämde att vi skulle åka och hälsa på henne på tisdagen och säga några sista ord, men då var det redan försent...
Hon gick bort halv 5 på tisdagsmorgonen.
Alla i familjen tar hennes bortgång väldigt hårt, eftersom hon alltid funnits där för oss allihop. Det var liksom hon som var "samlingspunkten". Hon ringde runt och påminde alla när någon fyllde år, kalasen var alltid hemma hos henne osv...
Jag har inte riktigt fattat det än, men alla är vi överrens om att det var bäst såhär, att hon inte behövde lida längre!
Hela natten till tisdagen låg jag och tänkte ut allt jag ville ha sagt till henne innan det var dags. Saker som "jag vill verkligen bli som dig när jag blir gammal" och "utan dig hade jag aldrig varit den jag är idag". Jag önskade också att hon skulle vara närvarande på dopet när vi döper lilla Emilie Sibelle Elisabeth, men jag är så otroligt tacksam över att hon hann träffa henne, hann få höra att hon är döpt efter henne! Och jag är helt säker på att hon var/är medveten om att jag alltid sett upp till henne och att hon betytt otroligt mycket för mig, mina syskon och resten av familjen!
Hon har alltid varit en förebild för mig, och det kommer hon alltid att vara!
Av den anledningen kan jag leva vidare med gott samvete, men jag fruktar verkligen dagen då det verkligen går upp för mig att min älskade Emilie inte finns kvar hos oss längre... VERKLIGEN!
Nikdy na tebe nezapomenu
Budete mít vždy místo v mém srdci
Nikdy na tebe nezapomenu
Budete mít vždy místo v mém srdci ♥
Jag glömmer dig aldrig
Och det är såhär jag alltid kommer minnas dig!
♥ Emilie Anna Sochor ♥
* 1920-10-27
+ 2010-03-23
Emilie var en av dom mest betydelsefulla människorna jag hade i mitt liv, så snäll och så oegoistisk.
Alla borde vara som henne...
