The days of Therese Lindblom

...och så lite urinvägsinfektion på det! Känner att den här dagen inte börjat åt rätt håll.

Skrev ju på kontraktet! ...samtidigt som jag blev filmad. Sjukt pinsamt blev det när dom skulle intervjua mig (?!) helt oförberedd! (haha jag ville dö när jag kände att jag blev röd som en tomat) men men................
"Vad gör det om 100 år?" typ.

Nu är lägenheten verkligen vår! Helt Ofattbart!

GLAD.

En supermysig dag har det varit. Lussebullar, pepparkakor, julmusik & myspys-belysning. Lite snö till och med! Den mörka vintern kunde inte bli bättre!

Jag funderar mer och mer på att utbilda mig till det jag har haft tankarna på och varit intresserad av sedan jag gick i åttan... Men orkar jag plugga/vänta i fyra år på att bli det jag egentligen vill vara? Livet flyter ju ändå på ganska bra just nu tänker jag. (Bortsett från att både Simon och jag måste jobba arslet av oss för pengarna... och det i sin tur tar ifrån oss en hel del tid med Sibelle).

Den största frågan är egentligen - vill jag fortsätta jobba på ett jobb som ICA tills den dagen jag dör? Svaret är ju solklart, NEJ.

Men innan jag kan dra igång en fyraårig utbildning vill jag känna mig klar på familjeplanet. Om inte klar för alltid så i alla fall klar för nu. För att "ta en liten paus" mitt upp i pluggandet, för att man glömde att man inte ville ha för stor åldersskillnad på sina två barn och för att man glömde att man blir gammal, känns ju inte sådär super lyckat! Och att Sibelle ska få ett syskon är ju redan skrivet i en bok, för länge länge sedan...

Men frågan är NÄR?
NÄR passar det bra att bryta något som flyter på helt okej bra? För att sedan chansa och se om man kan få saker och ting att flyta på ännu bättre? kanske SKITBRA? Det är ju en väldigt väldigt långsiktig plan menar jag, fyra år. Och man får ju offra en hel del vardagslyx tills dess....

NÄR?
...och tänkt om det inte går vägen?

På måndag skrivs kontraktet till nya lägenheten på! Filmad skulle jag bli dessutom? haha

Det är precis vad det är idag, en LEDIG dag.

Varje dag och varje kväll i 9 månader har jag saknat. Varje dag och varje kväll i resten av mitt liv kommer jag att sakna. Att jag inte är ensam om att sakna gör så att allt blir lite lättare.

Jag är i eld och lågor just nu!
(...för det är väl något positivt?)

Vi kom ju hem natten till torsdag, välbehållna alla tre. Resan har varit både upp och ner. Det som var mest minnesvärt var definitivt dagen vid och i döda havet. Det som var minst minnesvärt var att vi alla tre åkte på magsjuka. 
Däremellan har allt varit helt o k. 3,5 stjärnor av 5 möjliga skulle jag sätta som betyg på resan. Israel är ett land vi besökt men kommer vi besöka det igen? Nej. Lite "been there done that"-feeling får jag när jag ställer mig själv den frågan...