Frågan är egentligen inte OM... utan NÄR?

Jag funderar mer och mer på att utbilda mig till det jag har haft tankarna på och varit intresserad av sedan jag gick i åttan... Men orkar jag plugga/vänta i fyra år på att bli det jag egentligen vill vara? Livet flyter ju ändå på ganska bra just nu tänker jag. (Bortsett från att både Simon och jag måste jobba arslet av oss för pengarna... och det i sin tur tar ifrån oss en hel del tid med Sibelle).

Den största frågan är egentligen - vill jag fortsätta jobba på ett jobb som ICA tills den dagen jag dör? Svaret är ju solklart, NEJ.

Men innan jag kan dra igång en fyraårig utbildning vill jag känna mig klar på familjeplanet. Om inte klar för alltid så i alla fall klar för nu. För att "ta en liten paus" mitt upp i pluggandet, för att man glömde att man inte ville ha för stor åldersskillnad på sina två barn och för att man glömde att man blir gammal, känns ju inte sådär super lyckat! Och att Sibelle ska få ett syskon är ju redan skrivet i en bok, för länge länge sedan...

Men frågan är NÄR?
NÄR passar det bra att bryta något som flyter på helt okej bra? För att sedan chansa och se om man kan få saker och ting att flyta på ännu bättre? kanske SKITBRA? Det är ju en väldigt väldigt långsiktig plan menar jag, fyra år. Och man får ju offra en hel del vardagslyx tills dess....

NÄR?
...och tänkt om det inte går vägen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0