The days of Therese Lindblom

Det hela börjar som ni vet med att jag vaknar upp flera gånger (sent på natten/morgonen till den 20e) av "irriterande svag mensvärk". Mensvärken kommer tillbaka regelbundet ungefär var 10e minut och håller sedan på så hela dagen fram tills klockan halv 8 på kvällen.

Vid halv 8 gör värkarna så pass ont så jag bestämmer mig för att följa allas råd och ta ett varmt bad, det lindrade väldigt mycket! Simon satt under tiden vid datorn och tog tid på mina värkar och dom kom regelbundet var tredje minut och varade i ungefär en minut. Han ringde och berättade hur allt låg till för förlossningen och dom sa att vi kan åka in när som helst! Värkarna gjorde som sagt väldigt ont, men jag låg fortfarande och väntade på att dom skulle göra ondare. Mardrömmen var att åka in till förlossningen och bli hemskickad igen! Jag låg i badet i närmare två timmar och under tiden hann min mamma ta sig hem till oss. När hon kom fram åkte vi in direkt!

När vi kom fram var klockan nästan halv 10 och jag hade öppnats 5 cm. När jag fick höra det blev jag vääääldigt lättad och förvånad! Jag hade ju som sagt förväntat mig att allt skulle göra mycket ondare. Vi blir visade till vårt rum och där inne sätter jag mig sen i sängen och koncentrerar mig på värkarna som nu gör lite ondare än förut. Barnmorskan visar mig lustgasen och jag använder den som om jag behövde den för att överleva!

När det gått ytterligare någon timme så har jag öppnats 8 cm och jag ringer in barnmorskan och berättar att jag inte klarar mer utan bedövning. Efter lite om och men får jag ryggmärgsbedövningen... Ryggmärgsbedövningen (Epideral/Epuderal?) gav VERKLIGEN effekt! Jag ångrade nästan att jag inte tog den tidigare! Nu kände jag inte smärtan längre, bara det så kallade "trycket". Jag gick runt ett X antal varv inne på förlossningen för att försöka påskynda allt...

Trotts att jag tillslut öppnades 10 cm så tog det ytterligare två timmar innan bebisen låg startklar. Man kände VERKLIGEN när det var dags att krysta ut den! Och Ja!, det kändes som att man skulle bajsa på sig...

Jag krystade i 15 minuter och sen var hon ute!

Barnmorskan tyckte att allt hade gått väldigt snabbt! När jag väl satt där höll jag inte med, men såhär i efterhand så kan man väl inte göra annat än att hålla med? Det tog ungefär 9 timmar (19:30-04:15) och sen var allt klart! Jag har ju verkligen inte känt av någonting innan! (Då räknar jag inte med "mensvärken" för de känns bara löjligt!)


Jag känner mig lyckligt lottad! Lycklig åt att förlossningen gick fort! Lycklig åt att Sibelle är frisk! Och lycklig åt att Simon och jag får vara en så stor del av hennes liv! Jag kan med säkerthet säga att hon är det bästa som har hänt mig! ♥


Roligare eller mer detaljerad förlossningsberättelse än såhär blir det tyvärr inte! Jag minns det mesta för luddigt för att kunna berätta det närmare... Men är det något ni undrar så får ni väl fråga!