Folk kikar fortfarande in ser jag...

Det är mycket som kommer med att vara tvåbarnsmamma!
Sedan November har det varit väldigt kämpigt för oss, mig och S alltså.

Men trotts gallsten, ett litet släng av depression, nytt jobb och en ekonomisk kris har vi tagit oss igenom allt tillsammans, med bravur dessutom.

På fredag är jag (fortfarande) 23 år gammal, mamma till två underbara vackra flickor och ägare av två bostadsrätter. Jag ska inte klaga! ;D

Tvåbarnsmamma - Livet är fantastiskt!

Syskonkärlek 

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur underbart det är med ännu en liten flicka i vårt liv. Hon är så varmt välkommen av sin storasyster som alltid vill vara där och klappa, pussa & krama, om hon själv får bestämma vill säga! 



Den 9 December klockan 23:37 föddes vår lilla klump på 4170 gram.
50 cm lång och med ett huvudomfång på 36 cm 




   

Medans klockslagen på diverse händelser är färska, ska jag försöka knåpa ihop en liten förlossningsberättelse! Med Bellan har jag i princip uppdaterat alla siffror, datum och händelser i minsta detalj, och jag ska försöka få ner samma saker om lilla Minou, men jag antar att det blir på färre inlägg. För att få tid för datorn när man har två små liv att hålla koll på är inte det lättaste! 



Jag älskar livet som mamma.

 

Silence

Här har det varit tyst i nästan en månad nu...

...Och det pågrund av att vardagen inte har varit en dans på rosor dom senaste veckorna. Bloggen har därför hamnat åt sidan. Men nu börjar jag komma ikapp igen. Ser faktiskt fram emot att jobba på torsdag för att få in lite rutin igen. Men hoppas på att må ännu bättre tills dess!


Det har faktiskt inte funnits något värt att blogga om - tills idag!

Sibelle har fått sin "lilla" kusin nummer två idag, en överfyrakilosklump vid namn Loke. Helt klart någonting att skriva ner! Nu ser vi fram emot att få träffa honom
♥ 


Ett sockersött litet liv

Som jag misstänkte...



Idag blev jag faster till världens finaste Nellie 
Jag har inte träffat henne IRL än, men jag älskar henne redan som om hon vore min egen! Utan att överdriva alltså!
På Torsdag(!!), då får vi träffa henne 




VINNARE AV NELLY TÄVLINGEN!

...Emilie. MIN KOMPIS Emilie!

Fattar ni hur coolt det är eller!? Av tre vinnare så var hon en av dom.
OCH GISSA VAD!.. En av julklapparna på listan är TILL MIG!




Tänk att vi satt och snackade i telen om "hur coolt det vore om någon av oss vann" SÅ VINNER HON! Och jag visste inte ens att hon hade en lista där jag var med! haha
Det finns ju inga ord som beskriver hur coolt det är. EMILIE ÄR COOOOOL... och bäst!





Leon är påväg!







Det känns helt sjukt att messa med någon som håller på och föder ska ni veta! haha



Just another förlossningsberättelse

Det hela börjar som ni vet med att jag vaknar upp flera gånger (sent på natten/morgonen till den 20e) av "irriterande svag mensvärk". Mensvärken kommer tillbaka regelbundet ungefär var 10e minut och håller sedan på så hela dagen fram tills klockan halv 8 på kvällen.

Vid halv 8 gör värkarna så pass ont så jag bestämmer mig för att följa allas råd och ta ett varmt bad, det lindrade väldigt mycket! Simon satt under tiden vid datorn och tog tid på mina värkar och dom kom regelbundet var tredje minut och varade i ungefär en minut. Han ringde och berättade hur allt låg till för förlossningen och dom sa att vi kan åka in när som helst! Värkarna gjorde som sagt väldigt ont, men jag låg fortfarande och väntade på att dom skulle göra ondare. Mardrömmen var att åka in till förlossningen och bli hemskickad igen! Jag låg i badet i närmare två timmar och under tiden hann min mamma ta sig hem till oss. När hon kom fram åkte vi in direkt!

När vi kom fram var klockan nästan halv 10 och jag hade öppnats 5 cm.
När jag fick höra det blev jag vääääldigt lättad och förvånad! Jag hade ju som sagt förväntat mig att allt skulle göra mycket ondare. Vi blir visade till vårt rum och där inne sätter jag mig sen i sängen och koncentrerar mig på värkarna som nu gör lite ondare än förut. Barnmorskan visar mig lustgasen och jag använder den som om jag behövde den för att överleva!

När det gått ytterligare någon timme så har jag öppnats 8 cm och jag ringer in barnmorskan och berättar att jag inte klarar mer utan bedövning. Efter lite om och men får jag ryggmärgsbedövningen...
Ryggmärgsbedövningen (Epideral/Epuderal?) gav VERKLIGEN effekt! Jag ångrade nästan att jag inte tog den tidigare! Nu kände jag inte smärtan längre, bara det så kallade "trycket". Jag gick runt ett X antal varv inne på förlossningen för att försöka påskynda allt...

Trotts att jag tillslut öppnades 10 cm så tog det ytterligare två timmar innan bebisen låg startklar.
Man kände VERKLIGEN när det var dags att krysta ut den! Och Ja!, det kändes som att man skulle bajsa på sig...

Jag krystade i 15 minuter och sen var hon ute!

Barnmorskan tyckte att allt hade gått väldigt snabbt! När jag väl satt där höll jag inte med, men såhär i efterhand så kan man väl inte göra annat än att hålla med? Det tog ungefär 9 timmar (19:30-04:15) och sen var allt klart! Jag har ju verkligen inte känt av någonting innan! (Då räknar jag inte med "mensvärken" för de känns bara löjligt!)


Jag känner mig lyckligt lottad! Lycklig åt att förlossningen gick fort! Lycklig åt att Sibelle är frisk! Och lycklig åt att Simon och jag får vara en så stor del av hennes liv!
Jag kan med säkerthet säga att hon är det bästa som har hänt mig!


Roligare eller mer detaljerad förlossningsberättelse än såhär blir det tyvärr inte! Jag minns det mesta för luddigt för att kunna berätta det närmare... Men är det något ni undrar så får ni väl fråga!




Högtidsfinnen hade rätt igen!

Efter en lång natt är hon äntligen här, mitt och Simons mirakel!
Sibelle föddes klockan 04:15 inatt. Se bild på henne
här.

Fler bilder kommer sen!


RSS 2.0