Sjömannen ber inte om medvind - han lär sig att segla.
Jag har haft sådan otur på senaste tiden så det finns inte! Men är det något jag är duktig på så är det att blicka frammåt, och det verkar ha lönat sig. Men nu är mitt problem att det känns för bra för att vara sant istället!
Kan det ha varit såhär enkelt? Något jag har velat & behövt sedan mer än 20 veckor tillbaka nu, ska jag ha fått det på 15 min bara sådär? idag?!
Jag vågar aldrig ta ut någon seger i förskott, så jag får avvakta och se helt enkelt... om det är för bra för att vara sant. För det måste det fanimej vara! Trotts att folk i närheten försöker intala mig annat.
Har jag fel så är jag världens lyckligaste!
På torsdag åker vi till Norge. Vi blir kvar till lördag eller söndag, ännu oklart. Vi ska på något så tråkigt som en begravning.
Men missförstå mig rätt, denna känns ändå fin på något sätt, nu när chocken har lagt sig lite. Men jag jämför nog mycket med min lillebrors bortgång. Dels var det den senaste begravningen jag var på och dels är det den värsta jag varit med om. Utan känslor inblandade så var själva begravningen i sig jättefin och hedrande. Men det var ju som sagt min lillebror som låg där i den svarta pianolackade kistan, så det finns inte ett endaste korn i mig som kan minnas något fint med den upplevelsen, tyvärr. Men denna blir iaf något helt annat! Och det tackar vi gudarna för!
Positiva tankar var det ja!
Jag har fortfarande det där allt-är-påväg-mot-något-bätte-pirret kvar i magen. Underbart faktiskt! ♥
Det får mig att vilja kämpa ännu mer för alla planer som ligger i luften trotts de motvindar vi haft!
Kan det ha varit såhär enkelt? Något jag har velat & behövt sedan mer än 20 veckor tillbaka nu, ska jag ha fått det på 15 min bara sådär? idag?!
Jag vågar aldrig ta ut någon seger i förskott, så jag får avvakta och se helt enkelt... om det är för bra för att vara sant. För det måste det fanimej vara! Trotts att folk i närheten försöker intala mig annat.
Har jag fel så är jag världens lyckligaste!
På torsdag åker vi till Norge. Vi blir kvar till lördag eller söndag, ännu oklart. Vi ska på något så tråkigt som en begravning.
Men missförstå mig rätt, denna känns ändå fin på något sätt, nu när chocken har lagt sig lite. Men jag jämför nog mycket med min lillebrors bortgång. Dels var det den senaste begravningen jag var på och dels är det den värsta jag varit med om. Utan känslor inblandade så var själva begravningen i sig jättefin och hedrande. Men det var ju som sagt min lillebror som låg där i den svarta pianolackade kistan, så det finns inte ett endaste korn i mig som kan minnas något fint med den upplevelsen, tyvärr. Men denna blir iaf något helt annat! Och det tackar vi gudarna för!
Positiva tankar var det ja!
Jag har fortfarande det där allt-är-påväg-mot-något-bätte-pirret kvar i magen. Underbart faktiskt! ♥
Det får mig att vilja kämpa ännu mer för alla planer som ligger i luften trotts de motvindar vi haft!
Kommentarer
Postat av: Linda
Nu blir jag nyfiken! Hehe, vad är det du har fått som du har väntat så länge på, om jag får fråga? :)
Trackback
