Onsdag - Dagen med stort D
Känslorna inför det är blandade.
Det ska bli skönt att "få det klart" så man slipper ha det framför sig och kan börja på ett nytt kapitel, samtidigt som det blir otroligt jobbigt & obehagligt.
Jag har verkligen insett att min bror inte finns här längre. Så det jag kommer att få deala med på onsdag blir tankar som "Jag önskar att han fått sett det här, hur många som bryr sig, hur saknad han är..." osv. Det är det som är jobbigast just nu. Och tyvärr kan man inte rymma från det heller. Det dyker upp när jag minst anar det.
Jag försöker intala mig själv att jag känner hans närvaro och att han ser oss hela tiden, för det hoppas jag ju!
Att jag ALDRIG kommer att få se honom igen finns inte. Det går fetbort! Vi kommer liksom att träffas på andra sidan (vad det nu innebär?)...
Jag börjar (tack och lov!) bli en människa igen, kunna tänka lite mer klart osv...
Sorgen gnager fortfarande i hjärtat och det lär den väl fortsätta göra resten av livet. Men med allt större mellanrum ju längre tiden går hoppas jag...
Jag kommer aldrig att glömma Honom, Aldrig! Han har bokstavligt talat tagit med sig en del av mig.
Men från och med på onsdag ska jag försöka att tänka mer frammåt och inte tillbaka i tiden som jag i princip gör hela tiden nu. Jag ska försöka sluta att tänka på saker som ger mig skuldkänslor och dåligt samvete och istället försöka minnas allt det roliga, fina och vackra som vi upplevt tillsammans. Innerst inne, bakom all sorg och saknad, så vet jag ju att han älskade mig och värdesatte mig högt. Jag vet att jag betydde lika mycket för honom som han betyder för mig. Det handlar bara om att se det fina också, vilket är väldigt svårt just nu.
Men från och med på onsdag ska jag försöka att tänka mer frammåt och inte tillbaka i tiden som jag i princip gör hela tiden nu. Jag ska försöka sluta att tänka på saker som ger mig skuldkänslor och dåligt samvete och istället försöka minnas allt det roliga, fina och vackra som vi upplevt tillsammans. Innerst inne, bakom all sorg och saknad, så vet jag ju att han älskade mig och värdesatte mig högt. Jag vet att jag betydde lika mycket för honom som han betyder för mig. Det handlar bara om att se det fina också, vilket är väldigt svårt just nu.
Men Onsdag blir dagen med stort D.
Kommentarer
Trackback
